Stig Dagerman-priset 2025

Fredag 7 mars tillkännagavs 2025 års mottagare av priset: Poeten och konstnären Lennart Sjögren.

"för att han i sin poetiska förståelse av tillvaron, berika oss, ifrågasätta oss, osäkra oss, skaka om oss och erbjuda oss att fortsätta att ta grepp om det mänskliga."

Prisutdelningen

skedde i Stora Hallen, Laxön, Älvkarleby lördagen den 24 maj.

Lennart kunde inte medverka, men ett tacktal lästes av hans dotter Anna:

Ja, kära vänner,

alla ni som finns här, de som jag känner och de jag inte känner. Tills för bara någon vecka sen trodde jag och min Eva att vi skulle finnas här idag, men till sist måste vi inse att våra hälsotillstånd inte tillät någon resa. Därför skriver jag här i stället några rader.

När jag allra först genom ett telefonsamtal från Bengt Söderhäll fick veta att jag tilldelats Stig Dagermanspriset, blev jag totalt överraskad. Ett pris som jag betraktar som ett livs-pris i det fria ordets tjänst. Vad hade min poesi som mest handlar om naturen runt oss och vårt liv där att göra.

Sen började jag tänka bakåt ända bort mot mitten av l900-talet, jag var då runt tjugo år. Stig Dagerman ungefär tio år äldre. Långt borta från Stockholm läste jag hemma i Byxelkrok på Öland hans dagsedlar i Arbetaren. Genom sin ironi och svarta humor skar de som skalpeller genom en infekterad samhällskropp.

Under de åren kom också hans romankonst till, där han borrade sig in mot människans, livets mörkaste konflikter. Det gick inte att undgå honom. Det var ett författarskap som kom till i en värld av krig och politiska-sociala konflikter, de krigen fortsätter idag under nya paroller och med nya utövare och offer. Och jag insåg på nytt att Stig Dagerman i högsta grad tillhör vår samtid. Hans liv räknat i dagar blev ganska kort mitt liv räknat på samma sätt har blivit ganska långt. Vi möts på nytt i den sekund som är nu.

Och samtidigt som Dagerman i sina dagsedlar obducerade sin samtid formulerar han också en mening som blir till en kosmisk vision bortom tid och rum

”Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken”

Han bryter i de korta orden våra biologiska gränser. Liv blir död, död blir åter liv och hans ord tillhör på så sätt all samtid.

Jag är fortfarande överraskad men känner också en djup glädje över att få vara med i det sammanhanget.

TACK, Lennart Sjögren