Sveriges införande av allmän och lika rösträtt ses som demokratins genombrott i landet. Därmed är det den viktigaste politiska reformen som genomfördes under 1900-talet.

Kampen om allmän och lika rösträtt i Sverige startade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet när rösträttsrörelserna Sveriges allmänna rösträttsförbund (SARF) och Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) uppstod. Utöver dessa drev även nykterhetsrörelsen och olika partipolitiska organisationer kampanjer för politiska rättigheter; först för allmän rösträtt för män och därefter för kvinnor.

1909 infördes rösträtt för alla män över 24 i riksdagens andra kammare, dock med vissa förbehåll. Bland annat fick män bara rösta om de betalade skatt, hade gjort värnplikten och inte suttit i fängelse eller varit omhändertagna av fattigvården.

Kvinnor röstar i riksdagsval för första gången 1921

Riksdagen fattade beslut om kvinnlig rösträtt 1919, men då rösträtten regleras i grundlagen krävs att riksdagen fattar två likadana beslut med ett riksdagsval emellan för att ändra. Därför kom det att dröja två år, till hösten 1921, innan kvinnor fick rösta i ett riksdagsval för första gången.

Det kvinnliga röstdeltagandet, tillsammans med några andra anpassningar, gjorde att antalet röstberättigade ökade från 1,2 miljoner vid 1920 års val till 3,2 miljoner vid 1921 års val.

Åldersgränsen för att rösta vid riksdagsvalet 1921 var 23 år, vilket innebar att 55 % Sveriges medborgare var röstberättigade. Idag, när åldersgränsen är 18 år, har ungefär 75 % av landets medborgare rösträtt.